Det tar sig!

Jag börjar förstå vad jag gör nu, härligt! Men det är långt kvar... Det kanske syns att jag gillar blått?

Men blått har på sista tiden blivit ett moraliskt dilemma för mig... Jag slog just in doppresenten till min lille brorson.

Paket

Helst hade jag slagit in det i samma tyg som jag sydde dopklänningen till honom i, men det var inte nog kvar av det så det blev ett annat blått tyg. Men banden är allafall samma färg som banden i klänningen.
Blev nöjd med paketet, det blev fint, men när jag ser på det slår mig samma tanke som slog mig efter att jag sytt dopklänningen:
"Attans! Blått! Nu kommer folk tro att det är blått bara för att det är en pojke!"
Men det är ju inte så det är! När jag köpte tyget var det blå den enda fina baby-färgen jag hittade!
Det hade blivit blått även om det varit en flicka jag sydde åt! Och om min bror får en dotter nästa gång finns det ingen chans i universum att jag gör en rosa klänning! Rosa kan man ha som detalj på kläder, men ett helt rosa plagg? Nej, tack, varken på mig eller ungar! Speciellt inte sen jag fick reda på att dom små (rosa) flickkläderna i affärerna har sämre kvalité och är mindre slitstarka än pojkkläder! Hur tänker dom då?!

Phew, ville bara få det där ur mig... Nu ska jag fortsätta pyssla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback