Nämen gratulerer med dagen på mig...

flagga

...Ja, vi elsker dette landet..! 17 Mai idag, hurra!

Men... phew, vilken dag. År det inte insulinvågor som går upp och ner måste det vara något annat. Idag var det turen.

Började med att magen fick fnatt. Beror antagligen på salt- och cholkadöverdosen igår, min ämnesomsättning får verkligen en kickstart av choklad. Däremot märktes inget på vågen av det, den står på jämna 65! Känner mig dock lite svälld i magen, men men. Det går över.

Sen var det det här med 17 maj... Klart man ska ner på stan och se på folketoget, speciellt eftersom PV ska gå där med studentsamfunnet! Så, jag hugger min nya, fina kamera, tar på mig mormorg gamla, skitsnygga kappa -som jag nu kan knäppa utan problem trots att tuttarna är något störra nu- och ger mig av, i rätt god tid. Väl nere på stan ska jag ta en vimmelbild. Lite förbryllat funderar jag på varför minneskortsluckan är öppen... Jo, för att kortet sitter i datorn! Nämen! Så vi går väl hem igen då. Gör om gör rätt, det är mitt motto!

Så hem, slita ur kortet och iväg igen. Lyckligtvis har inte tåget börjat gå än, trots att jag blivit sen vid det här laget, så kanske jag hinner hitta honom och stjäla en puss? Ska bara ta upp kameran och sätta i kortet först. Well.... kunde ju gjort det, om kortet legat i väskan...

För att göra en lång historia kort (haha), som man säger, var det bara att försöka hinna med att leta tappat kort, leta PV för att få hans kamera, ta lite bilder, leta mera kort, springa till torget och leta upp PV, leta mera kort, springa tillbaka till torget för att få bildbevis för att Göran Persson verkligen är här, leta- ja, ni fattar poängen nu. När jag äntligen fattat att kortet inte ligger på nån gata på stan och jag håller alla tummar för att det ligger hemma går vi hem. Jag lovar att det var som en solastråle som lös genom taket ner på kortet där det låg på hallgolvet!

Klart världen inte hade gått under om jag inte hittat det, det var inte så mycket bilder på det, men 700 spänn är alltid 700 spänn... så det var jävlig gött att hitta det!

Nu är jag helt slut, hela äventyret tog två timmar, kan lova att det var ett rejält träningspass!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback